"Ett märkligt rödrosa sken färgade himlen ända ner till gatan när jag svängde till vänster in på Nybrogatan från Humlegårdsgatan. Skenet var där bara för ett par sekunder och jag såg mig omkring efter någon annan som också lagt märke till det.
Det var blågrått igen och trots att gatorna var fulla med riktiga människor på väg hem från jobbet så verkade det som att ingen tagit någon särskild notis om det som just inträffat.
Tankarna hade varit grumligare än på länge de senaste veckorna, ständigt snurrande men aldrig klara eller särskilt skarpa. Skenet fick i alla fall någonting att gnistra till i huvudet. Känslan kom och försvann lika snabbt som skenet självt.
Jag har sett ett liknande sken en gång tidigare. I en annan stad.
Vernissage en liknande höstdag några år tidigare. Ljuset, som var gulare då, strilade in genom fönstren och jag trodde först att det var någon slags installation eller att någon spetsat vernissagevinet med betydligt mer hallucinogena droppar.
Jag frågade ”Ser ni ljuset?” och de svarade ”Ja, vadå, då?” och jag frågade igen ”Men, ser ni inte ljuset?” ”Jo, men vad är det med det?”.
Tydligen var det bara jag som fascinerades. Är det sådant som händer hela tiden? Ljussken, de kanske sker hela tiden, att det är vardagsmat och att jag bara lyckats pricka in två stycken? Kan det vara så?
Vart var jag när alla de andra skenen sken?"
